Sista dagen på lovet

Idag är sista dagen på det sista påsklovet. Det känns lite sorgligt men mest känns det jobbigt att gå tillbaka till skolan. Jag har aldrig i hela mitt liv varit skoltrött förens nu. Och nu är jag så fruktansvärt skoltrött. Det är helt besinningslöst vad trött jag är på läxor, föreläsningar och grupparbeten. Men snart är det över. Med helger och helgdagar borträknade är det inte långt kvar till den efterlängtade studenten. Det är bara att kämpa på helt enkelt. Tror alla andra treor i hela Sverige känner exakt likadant som mig så vi får peppa varandra. Det gigantiska projektarbetet är i alla fall över och det är otroligt skönt! Ingen projekt kan vara jobbigt jämfört med Media i Malawi. Det sista projektet som vi ska ha drar igång nu efter lovet och heter, Clashes. Blir nog rätt intressant, historia är med i projektet och det är rätt individuellt vilket är perfekt! Men nog om skolan, man ska inte fokusera på det som är tråkigt!

Hej prettoskola som vi alla känner hatkärlek till!

I skrivande stund ligger jag väldigt bekvämt i min mysiga säng med laptopen i knät. Jag lyssnar på the Jam men ska snart byta till the Courteeners. Jag har spelat rätt mycket Pokémon White idag faktiskt, bara Elite Four kvar nu. Det är egentligen inte så roligt spel, eller liksom det låter inte så kul. Men det är så beroendeframkallande och jag kan inte förneka att nostalgin får mig att spela vidare. Det är så här jag tänker spendera resten av dagen, liggandes i min säng med datorn och senare kanske en bok. Jag läser just nu “Kärlek, vänskap och choklad” av Alexander McCall Smith. Som ni kanske minns började jag läsa Filosofiska Söndagsklubben när jag fick veta att jag skulle bli au pair i just Edinburgh, den här boken är fortsättningen. Lite småmysig men rätt tråkig och enformig. Men jag läser på än då, duktig som man är 😉

Boken som ligger på mitt nattduksbord

Au pairandet då hur går det med det? Jo men tack det går nog bra tror jag. Har inte fått svar på om det passar att jag kommer den 30:e Juni men tror de kommer återkomma om typ några veckor. Det är ju rätt lång tid kvar tills dess. Känns som att familjen har rätt mycket att göra. Däremot är jag väldigt övertygad om att det verkligen kommer bli av. Självklart kan saker alltid hända men jag ser ingen simpla orsaker till varför de inte skulle bli av. Jag börjar förlika mig med tanken på att flytta nu, jag är väldigt peppad! Det ska bli superskoj och spännande, lite läskigt också så klart men livet är läskigt. Man måste våga för att komma någonstans. Take a Leap of Faith! som min engelska lärare alltid brukar säga (okej inte alltid, hon kan andra meningar på engelska också, lovar! Vilket påminner mig om att jag har engelska seminarium imorgon, kanske borde börja plugga lite!)

Kanske är det här som au pair familjen bor, i Edinburgh Castle! 😉